Det gör mig glad att det finns personer som får mig att le.
Om jag hade fått en önskning just ikväll så hade jag önskat att jag låg där på balkongen som i fredags. Jag kan inte beskriva, jag kände mig helt avslappnad och trygg på ett konstigt sätt. Eftersom det var första gången vi träffades så trodde jag att det skulle vara så stelt, men det var ju så grymt bra. Jag gillar det. Sånt gör mig glad. Jag tjatar om det, men endast för att det är inte många som kan få mig att skratta/le på det sättet som verkligen är från min insida. Såklart att man blir lite glad och vill berätta om det. Eftersom det inte är många dagar då jag är så pass glad.
Vissa möten med personer man pratat med via msn och så, är helt sjukt konstiga. Personen är helt annorlunda och helt knäpptyst, anstränger sig inte ens för att prata med en. Sen finns de andra, som man klickar med. Det gillar jag. Mycket! Det blir så mycket lättare då. Sen när man träffas så blir man nöjd. Det var som man trodde att det skulle vara, underbart.
Jag känner mig fortfarande lite ledsen, men tanken att jag har några fina personer i min omgivning gör mig lite småglad.
Nu tror jag att jag ska hoppa in i systerdotters säng som jag ska låna ikväll. Börjar bli rätt trött.!!