.

Ibland så vill jag rymma, försvinna bort till en plats där jag kan drömma hur mycket jag vill. En plats där inga hemska saker sker. En plats där man kan skratta och vara den man är utan att behöva förklara varför man är som man är. Det är så sjukt irriterande när vänner försvinner för att man inte orkar förklara. När ska de förstå att jag bara vill vara, jag vill bara vara. Jag vill ha ett bra liv, få en fin familj som jag aldrig behöver lämna. Det är så sjukt hur saker och ting kan skifta. Jag ber inte om mycket. Det enda jag önskar är att vara älskad, inte bara att vara det utan att känna det genom hela kroppen. Vilken underbar känsla det skulle vara.

Precis nu hände det, den personen jag inte ville prata med. Frågar samma fråga, jag vet att det som varit inte är något jag är stolt över. Jag vill helst bara glömma det, göra så att det aldrig hänt. Förstår inte hur jag orkar vara mig själv efter det. Förstår inte. Jag vill bättra mig, jag vill inte ha det så. Jag vet att jag är värd mer än så. Jag vet det. Jag vill vara bättre än så. Förstår inte att jag tagit del utav det, det är en smärtsam period för mig. En period som påminner mig om det som skedde innan. Det gör ont. Jag vill inte tänka på det. Jag vill glömma.

Varje dag som går samlar jag på mig mer och mer. Varje dag gör de extra ont. Jag vill släppa ut det.