.

Jag blir bara helt förvirrad utav mig själv. Jag är som en tickande bomb, i vilken sekund som helst så kommer jag sprängas. När jag var med Mika så satt vi å pratade och jag kände hur ögonen fylldes med tårar. Vad är det med mig? Jag blir helt känslig av minsta lilla, bara känner hur alla möjliga känslor kommer upp till ytan. Det är så konstigt, varje dag den senaste veckan har jag vaknat upp och varit sjukt ledsen som om att något hemskt har hänt. Haft massa konstiga drömmar om mig och D. Massor utav drömmar när man dör och hemska stunder då man glids ifrån. Tänker bort känslan och vill göra dagen bra, men sen kommer dessa känslor krypandes tillbaka och sätter klorna i en och man är fast. Det är som om att min kamp inombords vill komma ut till hela världen.

Nog om det, eller ja känslan är kvar.

Mika fyller år om 2 dagar, stora flickan. I helgen blir det utgång, inte klart vilken dag det blir. Förhoppningsvis så blir det en bra dag.

Jag kom hem med en tröja och ett par skor idag, men tänker lämna tillbaka skorna. De satt inte alls lika bra hemma som de gjorde i affären. Tröjan köpte jag i större storlek så den blir sådär skönt stor och inte tajt.

Nu då, ja jag sitter och käkar dillchips och funderar. bland undrar jag om det bara är flickor som har pms, pojkar har nog det också.

Nu ska jag fortsätta vara här i min ensamhet och försökta lista ut vart dessa känslor kommer ifrån.