Varför?
Säg mig, när ska jag någon gång få känna att jag kan andas ut för lättnad och inte andas ut för att jag är så stressad att jag måste hämta andan. Jag känner hur stressen ökar på grund utav allt strul. Var inte de senaste 2 åren tillräckligt smärtsamma, utan det måste bli ett till år som har precis samma strul och irritation. Jag önskar jag kunde hjälpa till med det här, men det går inte alls bra när jag knappt kan ta hand om mig själv. Jag blir så ledsen för altl de här. Önskar att vi bara kunde få ha det bra som för några år sedan. Då allt flöt omkring så himla bra, då någonting sånt här inte kunde hända, men nej, det ska ske nu igen.. så trött på det här.. Vet lixom inte vem jag ska prata med om det här.. Sist jag berättade det för en som stod mig nära skrattade han och började klaga på hur vi lever och att vi får skylla oss själva. När man får höra något sånt i en situation som denna så vill man bara försvinnan ner i jorden. Hur ska man veta om det är rätt person man berättar för, men jag tror att man vet.. Jag vågar verkligen inte blotta hela mig igen.. Det gör för ont att få smällar tillbaka för något man bara vill ha tröst för. Jag ville bara bli omkramad och få höra att allt skulle ordna sig. Det var det enda, men nej då ska personen i fråga börja klanka ner på en, inte konstigt att jag inte vill dela med mig av mitt inre och det som sker omkring mig.
Jag vill bara bli omfamnad nu av dig! Men jag får inte tag i dig. Om du endå bara kunde svara så jag kan få springa till dig och få känna dina armar omkring mig och höra att det kommer ordna sig.
Kommentarer
Trackback
