Mina tankar och ord..
Jag undrar ibland om det är värt att öppna sig för någon om de endå inte är villiga att stå kvar vid ens sida, fast de sa att de accepterade ens förflutna/bagage? Jag förstår mig inte på andra människor ibland. Jag gör verkligen inte det, skulle vilja hoppa in i deras hjärna och se hur allt fungerar. Se hur kugghjulen rör sig mot varandra för att få ett fungerande system.
Många saker man önskar.. Hur mycket jag än försöker få mitt beteende att passa in i den andras mönster så får jag inte samma mynt tillbaka. Jag får bara skit eller någon som tror att man kommer finnas kvar fast de inte orkar anstränga sig. Man tröttnar, det gör man. Det handlar inte endast om partners även vänner som man släpper i kan visa sig vara lika grymma. Jag förstår inte. Släpper man in någon så djupt in så förväntar man sig att personen ger lika mycket tillbaka, inte på en gång men att de inte försvinner så fort det blir svårt eller missförstånd. Man ska alltid vara ärlig i alla förhållanden till alla människor.
Jag sitter här och tänker så hjärnan snart brister. Jag vill inte leva i ovissheten. Var ärlig så den andra slipper lida. Gör personen en tjänst genom att berätta vad som är fel och vad som kan göras åt det. Hjälp personen! Ingen person är den andra lik, vissa är enklare än andra. Försök heller inte göra personen till någon annan, gillar du personen vid första ögonblicket så ska du fortsätta gilla den som den är. Försök inte ändra den till något som kan passa in i din livsstil eller något som kan passa in bland dina förhållanden till människor. Våga stå för att den andra är annorlunda. Det handlar nog inte om att man är svår eller inte, endast om hur man ska få det att fungera till sig själv. Hur man löser situationen. För tycker man om en person fast man inte vet hur det ska fungera får man hitta en lösning. Ger man upp så inser man att man inte orkar ta sig an en utmaning, utan man ger upp för man tycker att det kan bli ett problem för en själv. Sånt gillar inte jag, jag gillar att anta utmaningar för att utveckla mig själv och hjäpa andra människor. Tycker man om en person så pass mycket så anstärnger man sig till det yttersta.
Många saker man önskar.. Hur mycket jag än försöker få mitt beteende att passa in i den andras mönster så får jag inte samma mynt tillbaka. Jag får bara skit eller någon som tror att man kommer finnas kvar fast de inte orkar anstränga sig. Man tröttnar, det gör man. Det handlar inte endast om partners även vänner som man släpper i kan visa sig vara lika grymma. Jag förstår inte. Släpper man in någon så djupt in så förväntar man sig att personen ger lika mycket tillbaka, inte på en gång men att de inte försvinner så fort det blir svårt eller missförstånd. Man ska alltid vara ärlig i alla förhållanden till alla människor.
Jag sitter här och tänker så hjärnan snart brister. Jag vill inte leva i ovissheten. Var ärlig så den andra slipper lida. Gör personen en tjänst genom att berätta vad som är fel och vad som kan göras åt det. Hjälp personen! Ingen person är den andra lik, vissa är enklare än andra. Försök heller inte göra personen till någon annan, gillar du personen vid första ögonblicket så ska du fortsätta gilla den som den är. Försök inte ändra den till något som kan passa in i din livsstil eller något som kan passa in bland dina förhållanden till människor. Våga stå för att den andra är annorlunda. Det handlar nog inte om att man är svår eller inte, endast om hur man ska få det att fungera till sig själv. Hur man löser situationen. För tycker man om en person fast man inte vet hur det ska fungera får man hitta en lösning. Ger man upp så inser man att man inte orkar ta sig an en utmaning, utan man ger upp för man tycker att det kan bli ett problem för en själv. Sånt gillar inte jag, jag gillar att anta utmaningar för att utveckla mig själv och hjäpa andra människor. Tycker man om en person så pass mycket så anstärnger man sig till det yttersta.
Kommentarer
Trackback
